Kyrkomötet Motion 2006:3 av Dag Sandahl och Bertil Murray
Struktur för ekumenisk teologi

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att skapa en struktur för ekumenisk teologi i Svenska kyrkan.

Motivering

Ekumenik är och måste vara en teologisk verksamhet. Den syftar till den enhet Jesus bad om och är för Kyrkan en bjudande plikt att söka det centrum där enheten är självklar – också om det är en enhet i mångfald. Just därför står teologiska frågor i centrum. Det som kallades kontroversteologi var inte en teologisk verksamhet för grälsjuka utan ett seriöst arbete att förstå var skiljelinjer går och varför de blivit skiljelinjer i syfte att kunna överbrygga i vart fall det som är missförstånd.

Erfarenhetsmässigt vet vi att verklig ekumenik styr in på för Kyrkan avgörande teologiska frågor och teman. Det gäller dopet, nattvarden, ämbetet och rättfärdiggörelsen – för att anknyta till några ekumeniska dokument som hanterats i Kyrkomötet. Ekumenik är just därför något mycket mer än ekumeniska konferenser och arbetsgrupper. De ekumeniska frågorna måste få plats i det vanliga kyrkolivet.

Vi menar därför att det nu är tid att i Svenska kyrkan skapa ekumeniska resurser genom en struktur där teologer får ekumeniskt ansvar men också skolning i ekumenisk teologi så att de kan vara teologiska resurser i varje stift. Vi söker en mycket enkel organisationsform och tänker att sjuttio teologer hålls samman i ett nätverk. I de flesta stift handlar det då om en grupp om fem teologer som får någon tid och resurser för att följa det ekumeniska arbetet och som därför kan fungera som inspiratörer. En liten stab på nationell nivå fungerar som sammanhållande band och kan samla alla de ekumeniska teologerna till en årlig genomgång. På så vis har vi i varje stift uppdaterad teologisk sakkunskap i ekumeniska frågor. Detta blir en resurs i stift, kontrakt och församlingar.

Accenten ligger på den teologiska sakkunskapen, inte på att skola en rad experter som ska delta i stora ekumeniska och internationella överläggningar. De ska snarare med sin kunskap kunna vara resurser för det alldeles vanliga arbetet och fungera som teologiska inspiratörer så att de frågor som är angelägna kommer att berika det teologiska samtalet. Att Svenska kyrkan på sikt kan komma att fostra fram ”ecumenical officers” denna väg är fullt tänkbart men närmast en välkommen följd av att teologer fått skaffa sig breda kunskaper i de ekumeniska frågorna och använda sig av dessa i Svenska kyrkan och på alla dess nivåer; församling, kontrakt, stift och nationell nivå.

Kyrkostyrelsen får överväga hur en organisation av detta slag, närmast en parallell till de arvoderade konfirmandkonsulenter som arbetade i stiften under flera år, ska finansieras. Det kan tänkas att Svenska kyrkan på nationell nivå anslår medel för att få igång verksamheten men därefter endast tar ansvar för en årlig sammankomst och stiften alltså får svara för andra kostnader som arvode och medel för litteratur. Det tycks rimligt att praktikaliteter av detta slag löses av Kyrkostyrelsen. Hur Sveriges Kristna Råd väljer att använda den resursförstärkning som en organisation för ekumeniskt arbete inom Svenska kyrkan som skapas är en fråga där SKR får agera. Det är naturligtvis inte alls ointressant om det finns många kompetenta teologer som kan ta upp de ekumeniska frågorna och låta dem fungera som verktyg i det vanliga kyrkliga arbetet i Sverige.

Uppsala den 6 juni 2006

Dag Sandahl Bertil Murray